SFOM

Doktor Ingemar Söderlund      

Ingemar Söderlund

Ingemar Söderlund

På denna sida publiceras text och teckningar av  Dr Ingemar Söderlund som bl a varit  aktiv inom SFOM = Svensk Förening för Ortopedisk Medicin  och där arbetat för att ge denna specialitet ökat utrymme i läkarundervisningen.

Han har under många år byggt upp verksamheten AB Dorsum kliniken för utveckling av ortopedisk medicin  med mottagning  i Hälsingborg där han inriktat sig på patienter med  smärtsyndrom och  överrörlighetsproblematik.

Ingemar Söderlund har försökt att förmedla en mer nyanserad definition av Ehlers-Danlos Syndrom och hellre talat om hypermobilitets/överrörlighets/problematik generellt. Han besitter stora kunskaper i biomekanik och insikt i patofysiologiska mekanismer bakom smärtsyndrom till följd av överrörlighet och dålig hållfasthet i stödjevävnad.   I stället för att lägga tonvikten på diagnosdefinitioner har Ingemar Söderlund utifrån patienters individuella smärtproblem analyserat orsaksmekanismer och kunnat ge konkreta behandlingsråd.

Ingemar Söderlund har nu av ålderskäl dragit ner på sin verksamhet till ett minimum.

Läs hans presentation av modern ortopedisk medicin på följande länk:

Presentation av modern ortopedisk medicin

Han har också skrivit följande text från 2008

Hypermobilitet?

Är det farligt? Det låter ju till och med litet kul, att just vara överrörlig. Jag har haft kontakt under mina år som företagsläkare av många, vanligen unga kvinnor, som utvecklat myofasciella smärtsyndrom av olika digniteter och där sedvanlig utredning med fokus mot sjukdomar som skapar myofasciell smärta uppvisar normalvärden rakt över.

Jag har mot bakgrunden av min OM-utbildning sett, att alla som kommit med sin smärta har uppvisat instabilitet i alla rörelseriktningar, i en eller flera leder, inkl. kotpelarens mellankotskivor. ”Hypermobilitet” (JHS  joint hypermobility syndrome) har de fått som diagnos. Ingen tänker på att ”hypermobilitet” kan ske endast om ledens stabilitet är dålig. Då förstår man genast vad som kommer att hända med den individens muskelsystem om 5-10 år.

Det har kommit intressanta synpunkter från professor William R Ferrell, Royal Infirmary, Glasgow som tyder på att de som uppvisar ”hypermobilitet” har nedsatt propriception förutom detta. Andra tankar är (reumatolog Grahame R) att de hypermobila har en felaktig genetisk kodning av sin kollagena bindväv. Således kan man tänkta sig, att de hypermobila egentligen har Ehlers-Danlos Syndrom, light. Här skulle alltså de seronegativa reumatikerna, fibromyalgikerna, somatoformoserna och polyneuropata kanhända ha en gemensam orsak för sina smärtor! Spännande tanke, som kan leda till causala diagnoser för denna grupp, som frestar etablissemangets tålamod.

Ingemar Söderlund, föreningssekreterare         SFOM 080526

Följande text är från 2006 som motivering till att erkänna Ortopedisk Medicin såsom en egen specialitet vid sidan om Ortopedisk Kirurgi. Dessvärre uppnåddes ej syftet.

”Doktorn, det gör ont!”

Smärttillstånd i rörelse och stödjeorganen vilka behöver medicinska strategier för handläggning, behandling, rehabilitering och diagnostik kan förkortas till om-STRoS.

se bild

om = Ortoped-medicinsk kunskap

ST = Smärt-Tillstånd i

RoS = Rörelse och Stödjeorgan

Dessa smärttillstånd utgår från vävnaderna i muskel-, ligament- och bindvävssystemen, som stabiliserar kotpelaren, skuldor, armar, händer, bäcken, höfter och ben. Vanligen har smärttillståndet debuterat efter en tillfällig överbelastning, som tröttat ut vävnaderna och då inte bara muskelsystemen. Återhämtningstiden för att återställa den kemiska energibalansen har under åren varit för kort. Sker detta under en period av 10-15 år kroniseras tillståndet. Ett sådant smärttillstånd är inte längre tillgängligt för rekonditionering och därmed utläkning.

De ortopedmedcinska smärttillståndet orsakas inte av en kirurgisk (skada), reumatologisk (inflammation), neurologisk (nervskada) eller invärtesmedicinsk orsak Sedvanliga sjukdomsundersökningar inom dessa specialiteter visar därför normalvärden, vilket brukar sammanfattas i patientens journal med ”vi hittar ingenting”.  Med anledning av detta kallas dessa smärttillstånd för ”ospecifika”. De ingår ju inte i kunskapsområdet för någon av specialiteterna ortopedi, reumatologi, neurologi eller invärtesmedicin. Någon specialistklinik för utredning av de ortopedmedicinska smärttillstånden finns inte. Patienten hänvisas därför till allmänmedicinarna i öppenvården för handläggning. 

Det finns också smärttillstånd i rörelse och stödjeorganen, vilka behöver handläggning med ortopediska (kirurgiska), reumatologiska, neurologiska eller invärtesmedicinska diagnosmetoder och strategier. Dessa smärttyper omfattar 4% av samtliga patienter i öppen vård. De kan ges beteckningen ok-STRoS, r-STRos, n-STRoS och im-STRoS. Patienter med STRoS av dessa typer utredes på sjukhusens specialistkliniker. 

Läkare i öppenvård har således god utbildning för att handlägga STRoS av ok-, r-, n- och im-typ. Motsvarande utbildning för att klara av om-STRoS patienterna ges inte, trots att de utgör en tredjedel av en öppenvårdcentrals patienter.

Kraven från läkare som vill utbilda sig för denna stora patientgrupp kan därför formuleras i 5 kunskapsområden.

Behovet av kompetensförbättringar när det gäller avseende ortopedmedicinska STRoS (SmärtTillstånd i Rörelse Och Stödjeorganen) har 5 grenar (bild kommer);

FÄRDIGHET

Kroppsundersökning, som skall vara organspecifik och göras med god kunskap om rörelse- och stödjeorganens specifika strukturer och medicinska problem. Målet för utbildningen är att läkarens kompetens skall nå samma nivåer för diagnostik, behandling och rehabiliering, som läkaren redan har men för andra organspecialiteter

KUNSKAP

Under rubriken ”Understanding Locomotor System” får läkaren uppgradera sina kunskaper om rörelse- och stödjeorganens specifika anatomi och fysiologi. En god kunskap skall erhållas om organsystemets kravspecifikationer och förutsättningar för god funktion under ett arbetsliv.

DOKUMENTATION

Metoderna att dokumentera om-STRoS måste ske med hänsyn till dessa tillstånds organspecifika klinik, symtom och behandlingskrav. Ortopediska, reumatologiska och neurologiska STRoS kräver var för sig sin speciella metodik för diagnostik, behandling och rehabilitering. Samma sak gäller för de (ortoped-)medicinska tillstånden i RoS.

Smärttillstånden i RoS, som har en bakgrund i långvarig/akut överbelastning av muskler och bindvävsstrukturer utvecklar smärtsymtomen som svar på en metabol obalans, långt innan en vävnadsskada kan påvisas med dagens undersökningsmetoder. Smärtsymtomen uppstår, då belastning överstiger organsystemets förmåga till återhämtning och förstärkning.

Dokumentationen måste således avspegla de störda funktionerna, varför de vanliga metoderna för visualisering av vävnadsskada inte är användbara, vilket alla känner till.

Utvecklingen av mallar för dokumentation av funktionsstörningarnas anamnes och kliniska fynd samt underlag för beslut om behandling och rehabilitering har skett inom ortopediska medicinen sedan 1960-talet. Ett flertal formulär för dokumentation finns tillgängliga för läkare.

Försäkringsmedicinska krav på specifik dokumentation och redovisning av sjukdomstillstånden finns sedan många år. Varje läkare måste tillhandahålla utlåtanden om om-STRoS oavsett kunskapsnivå. Effekterna av denna kunskapsbrist är välkända från försäkringsvärlden.

BEPRÖVAD ERFARENHET

All kunskap om sjukdomar har börjat som en systematisering av beprövad klinisk erfarenhet. Vetenskapliga metoder för att definiera varje sjukdoms orsaker, kliniska bilder, anamnestiska markörer, förlopp, påverkbarhet med behandlingar och prognos har stabiliserats genom vetenskapliga processer, med förankring i vår kunskapskultur. om-STRoS patienterna har inte fått denna förmån, eftersom de inte har haft någon plats i kunskapsetablissemangen sedan 1934, då möjligheten för svenska läkare att utbilda sig i ortopedisk medicin togs bort.

Den beprövade erfarenhet måste genomgå vetenskaplig kvalitetssäkring för att etablera en långsiktig, uthållig och accepterad bas för vetenskaplig utvärdering och klinisk praxis. 

Ett kunskapscentrum, med en STRoS-mottagning för second opinions, knepiga fall och ett ostört övningsställe behövs för att grundlägga enspecialistassistans för även de läkare, som inte gått egen utbildning.

VETENSKAP

om-STRoS är ett organspecifikt sjukdomstillstånd, med sin symtombakgrund i metabol obalans i det myofasciella systemen i rörelse- och stödjeorganen.

En omfattande kunskap av beprövad erfarenhet finns hos läkar och behandlingsspecialiteterna. För att denna vetskap skall övergå tillvetenskap krävs en kunskapsbearbetning, som säkerställer förutsägbarheten av den beprövade erfarenheten.

Viktiga egenskaper hos sjukdomstillståndet när det gäller uppkomst och förlopp måste göras mätbara. En objektivisering är grunden för utvärdering av behandlingsstrategier och utvecklandet av en meningsfull taxonomi.

Detta kan leda till en kunskap om STRoS, som kan stödja en adekvat och långsiktig terapeutisk insats för dessa patienter.

dr Ingemar Söderlund

föreningssekreterare SFOM

se bild

 

 

 

Referat ur EDS-bladet 2009

Föreläsning av Ingemar Söderlund

Medicinska aspekter
Doktor Ingemar Söderlund, Helsingborg, informerade om medicinska
aspekter på Ehlers Danlos syndrom, i fortsättningen förkortat EDS.
Dr Söderlund berättar att han har utbildning i ortopedisk medicin,
d v s funktionsstörningar i rörelse- och stödjeorganen.-
Den normala funktionen hos muskler, skelett, leder och senor, totalt
kallat för ”rörelse och stödjeorganen” är beroende av en stram och väl
fungerande bindväv, så att musklernas dragkrafter kan få leder och
skelett att röra sig. Bindväven i rörelse- och stödjeorganen kan vara
mer eller mindre defekt på grund av genetiska orsaker. Effekten av att
musklernas dragkrafter inte kan överföras till skelettet på ett riktigt
sätt är att muskelmaskinen tröttas ut.
-Eftersom bindväven vid EDS blir elastisk och töjbar överförs endast
en del av musklernas dragkrafter till skelettdelarna. Musklerna måste
göra ytterligare förkortning (kontraktion) för att få tillräcklig effekt
och detta tömmer snabbt ut musklernas energiförråd vilket leder till
uttröttning och smärta. Vanliga smärtlindrande mediciner har ingen
effekt på denna typ av smärtsignaler. Inte heller ytterligare ansträngning
t ex genom sjukgymnastik ger lindring. Endast direkt avlastning
hjälper. Den stegrade smärtan påverkar beteendet, sa Ingemar Söderlund.
Bristande stabilitet i kotpelarens och extremiteternas leder ger, enligt
Ingemar Söderlund, upphov till tidiga belastningssymptom och vävnadsförändringar
av förslitningstyp.

I läkarutbildningen i Sverige idag ingår, enligt Ingemar Söderlund,
väldigt lite som handlar om de smärtor och de problem, orsakade av
överansträngd muskulatur, som patienter med EDS har.
-De muskulära smärttillstånd som individen med EDS utvecklar är en
överansträngningseffekt. Smärttillståndet är inte orsakat av någon annan
sjukdom t.ex. kirurgiska skador, reumatism eller nervsjukdomar.
-Det beror på att smärtproblemen som utgår från överansträngda
muskler är desamma oavsett om patienterna har EDS eller ej.

-Personer med EDS har en ärftlig bindvävssjukdom, ett ”fabriksfel” i bindvävbildningen
och det är enligt min mening onödigt att dela in
sjukdomen i olika grupper. Det finns idag 35 kända kollagenvarianter
som sinsemellan har olika egenskaper beroende på var i kroppen de är
belägna, sa Ingemar Söderlund.
Ingemar Söderlund har utvecklat ett diagnosinstrument, ett slags ”besiktningsprotokoll”
där EDS-tillståndens vanligaste symptom och
funktionsproblem kan prickas av. En stabil klinisk bild och konsekvent
sjukhistorik karakteriserar även dem som har bindvävsdefekter i
kroppens stödjevävnader.

-Med hjälp av det ifyllda protokollet och en undersökning av individen,
där jag undersöker alla organsystem som kan undersökas, blir det
en tydlig klinisk bild, som är entydig.

Tre faktorer påverkar utvecklingen av överrörlighetsproblem i en led,

  1. centrering,
  2. stabilitet
  3. belastning.

Blir det minsta snedhet i leden säger kroppen ifrån, ibland så tydligt
och snabbt att de känns som en smärtsignal
Det karakteristiska för diagnosen EDS är att individen har bristande
ledstabilitet, huden är annorlunda och att liknande symtom finns i
släkten.

Jag tycker att man ska prata om bindvävsjukdomar i stort istället för EDS,
eftersom EDS är en del i den stora gruppen bindvävsjukdomar.

För att ställa diagnosen bindvävsjukdomar räcker det inte med att göra
en hudbiopsi och en kromosomanalys, sa Ingemar Söderlund.
Bindvävsproblemen kan också orsaka funktionsstörningar i kroppens
slemhinnor, i andningsvägar, magtarmkanalen, urinvägar och könsorganen.
Ingemar Söderlund har utarbetat förslag på strategier för funktionsstödjande
behandling när en patient har, som han uttrycker det, ”ont
överallt”. De fyra grundprinciperna för funktionsstödjande behandlingar

är:

  • neutralisera tyngdkraften (bassängträning)
    • -Det enda praktiska sättet är belastnings- och rörelseträning i vatten.
  • träna upp centreringen av lederna (PNF, Pilates, Qui-gong i bassäng)
    • -Yttre stödbandage är mycket effektiva när det gäller att stabilisera leder under rörelse och belastning
  • träna upp stabiliseringen av lederna under rörelse och belastning (Feldenkrais, Pilates)
  • långsiktig och uthållig funktionsstödjande behandling som optimerar muskulaturens metabola kapacitet och förmåga till återhämtning är grundläggande för möjligheten att kunna sköta ett jobb är enligt Ingemar Söderlund:
  • kroppstyngden ska bäras av skelettet
  • koordination och balans tränas på balansplatta
  • om inte lederna är centraliserade bör man träna dem att bli det

-Eftersom ni ofta har problem med vinglig ländrygg och vingligt
bäcken måste man göra något som ger stabilitet på dessa ställen. Mitt
förslag är att ni använder stödbälten och ortoser, sa Ingemar Söderlund
och demonstrerade hur ett stödbälte fungerar, tills den funktionsstödjande
behandlingen och träningen börjar ge effekt. Varje individ
kommer att finna sin egen speciella strategi för funktionsträning och
förebygga smärtskov.

Frågor till Ingemar Söderlund

Är styrketräning lämpligt vid EDS?
-Man kan ju börja med kroppens egen belastning. Om det känns bra är
det Ok, om det inte känns bra är det fel väg.

Vad ska man göra åt nervsmärtor i benen?
– ”Nervsmärtor” måste utredas, så att man vet om det är nervsystemet
som skapar smärtan, eller om det är smärtsignaler från ett överansträngt
muskelsystem. ”Nervsmärtor i benen” kan orsakas av många
faktorer, inte minst felställningar i fötter och knäleder.

Vad ska man göra när man känner obehag av att en led inte ligger rätt?
-Träna centrering.

Kan träning motverka uppkomsten av benskörhet?
-Ja, muskelaktivitet stimulerar nybildningen av ben

Är det vanligt med hjärtproblem vid EDS?
-Blodkärlssystemet, med alla olika blodkärlstyper, hjärtmuskel och
klaffar, är uppbyggt på en stomme av bindväv. Det finns vissa typer
av EDS, där blodkärlsystemet är mer drabbat än andra organsystem.

Har man en ökad risk att få migrän om man har EDS?
-Migrän är en markör för muskulär spänning, därför kan det mycket
väl vara så.

Hör problem i urinvägarna samman med EDS?
-Det finns en överrepresentation av njur- och urinblåseproblem vid
bindvävssjukdomar.

Kan astma- och lungbesvär ingå i EDS?
-Ja, absolut, eftersom slemhinnorna har en dålig bindvävstruktur som
läcker kan det bidra till problemen.

Är det vanligt med svullen och hård mage när man har EDS?
-Bindvävsproblem i tarmarna påverkar tarmarnas funktion. Kontakter
med kollegor, som arbetar med tarmbesvär har visat, att EDS-patienter
kan ha olika tarmstörningar. IBS (Irritable Bowel Syndrome) är inte
ovanligt och då blir magen svullen och hård.

Är det mer vanligt med kognitiva störningar vid EDS?
-Ja, det anser jag, eftersom kronisk muskulär smärta påverkar möjligheten
att koncentrera sig och lära nya saker. Närminnet brukar vara
påverkat negativt vid EDS.

Vad kan man göra åt skakningar i händerna?
-Om skakningarna beror på uttröttning av muskulaturen måste man
söka efter orsaken till detta.. Kramper i muskulaturen har samma orsaker.

Känselbortfall i särskilda hudområden, vad beror de på?
-Muskulära smärttillstånd ger inte bara upphov till smärta, de kan också
orsaka nedsatt känslighet för värme, kyla, berör osv.

Kan vi få hjälp av kiropraktor, naprapat eller akupunktör?
-Det är mycket möjligt och värt att prova. Välj i så fall en kiropraktor
med kännedom om naprapati.

Hur ser prognosen ut för oss som har EDS?
– Prognosen ser lite olika ut för individerna, beroende på vilken form
av EDS man har. Det i sin tur påverkar ju organfunktionerna och då
kan man helt enkelt inte göra prognoser för individen.

Vilka mediciner finns det och vilken annan behandling är att rekommendera?
-Det finns inga mediciner som botar grundproblemet, men väl smärtlindrande
mediciner. Annan tänkbar behandling är halskrage, värmebehandling
och massage.

Övervikt och bindvävsjukdom, hänger det ihop?
-Nej, det gör det inte.

Hur ofta bör vi göra en bentäthetsmätning?
-Mineraliseringen av skelettet styrs av fler olika mekanismer. Den
formen som EDS-patienter kan få är ”osteomalaci” d v s skelettbenens
stomme av bindväv är dålig, varför mineralisering blir dålig. Det går
att utreda vilken form av mineraliseringsstörning man har.

Vad kan göra åt en tarm som inte fungerar?
-Man ska äta bulkmedel och så mycket som behövs för att häva t ex

förstoppning.